Dagarna rullar på i väldig fart och Chivas känns oförskämt fräsh och glad! Jag reflekterade här om dagen, när jag läste www.arnoldassarsson.se inlägg om att känna av hästarna och deras sidor, över hur bra vi har lärt känna varann han och jag nu. Jag har lärt mig att läsa av relativt bra när han känns trött i kroppen och behöver en dags ledighet och vips så är han pigg som en lärka igen. Han blir som en slajmboll i kroppen men framförallt i huvudet, han gör vad jag säger åt honom att göra men glömmer snabbt av sig igen. Lika bra som han känner mig, vet precis när han kan busa och när han har lust för de, spela ut mig på exakt rätt (fel för mig) dag och tidpunkt. Är de inte väldigt fashinerande hur vi kan skapa sånna band utan ord?