I morgon kommer vi att åka till Gestrike Sportryttare för att tävla och Chivas kändes oerhört fin idag när jag trimmade. Jag känner mig som ett barn dagen innan julafton just nu, förväntansfull och ivrig. De känslorna börjar sakta men säkert hittat tillbaka, som jag tappade någon gång mellan motgång och motgång under föregående säsong. Det känns enormt bra! Jag har saknat den där känslan om att inget annat än ridsporten spelar någon roll de senaste året och jag har varit grymt skrämd över de. Jag har slagits med mig själv och levt i någon form utav förnekelse. Men nu börjar jag se ljuset i tunneln. Bara en sådan sak som gå och längta till tävlingarna och att allt fokus ligger på morgondagens prestation när kvällstankarna börjar vandra sig på känns väldigt viktigt för mig att få tillbaka.